Du behöver Flash player 8 eller senare för att se innehållet på den här hemsidan. Ladda ned det gratis genom att klicka här. Om du vet att du har Flash player 8 istallerat klicka här.

En av Sveriges ledande utbildningar inom samtida digital fotografi. Yrkeslinjen är en påbyggnadsutbildning på heltid i två år. Du som vill arbeta som fotograf i framtiden får bland mycket annat lära dig bild, bildbehandling, bildkommunikation, fotografisk historia, fotografisk metod och utställningsteknik.Utbildningen omfattar fyra terminer (4x20 veckor) med 40 timmars schemalagt arbete varje vecka. Cirka hälften av tiden är lärarledd, den övriga undervisningen disponeras till projektarbeten och studier. 8 veckor avser yrkespraktik.För att kunna söka bör du ha kunskaper som motsvarar en grundläggande fotografisk utbildning från t ex studieförbund, folkhögskola, gymnasium eller eget praktiskt arbete som fotograf/fotoassistent.Kursavgiften är 24.500 kr/termin vilket inkluderar en personlig MacBook Pro-dator. Utbildningen är studiemedelsberättigad i grupp B1 (högskolestudiemedel). Via CSN kan du söka merkostnadslån till kursavgiften.Yrkeslinjen fotografi startar vart annat år, nästa gång till hösten 2012. Ansökningshandlingar finns tillgängliga från hösten 2011. Framtidens företag kommer att kräva fler digitala bildbehandlare. Det gäller varje arbetsplats som arbetar med digitala bilder, t ex reklam- design- och produktions-byråer, tidningsförlag, tryckerier, konsthallar, museum och marknadsavdelningar på företag.Utbildningen riktar sig till dig som med fotografisk grund vill bearbeta, återskapa och förbättra bilder med datorns hjälp. Efter genomförd utbildning ska du ha sådana färdigheter inom samtida fotografi och digital bildproduktion, att du kan få anställning som digital bildbehandlare, restuschör, kopist eller projektledare på företag med bilden som verksamhetsområde.Utbildningen omfattar 4 terminer à 20 veckor och drivs i 6 ? 8 undervisningsblock. Inom dessa, som varierar i längd, får du bl a arbeta med verkliga ?case? i projektform. Utöver seminarier, laborationer, föreläsningar och självstudier ingår 10 veckors yrkespraktik på företag som arbetar med kvalificerad digital bildhantering.Huvudlärare för utbildningen är Eva-Terez Gölin, digital bildbehandlare och digital kopist. utbildningen genomförs i nära samarbete med den digitalt bildbranchen, bl a Citat, LRF Media, Big Image, La Machine, Projektor utbildning och RBLS.För att kunna söka bör du ha kunskaper motsvarande en grundläggande fotografisk utbildning från t ex studieförbund, folkhögskola, gymnasium eller eget praktiskt arbete som fotograf/fotoassistent. Andra estetiska utbildningar i ex. konst, film eller andra visuella medier är till fördel. Ansökningen bedöms utifrån din egen skapande förmåga, din målmedvetenhet och intresse för utbildningen.Kursavgiften är 42.000 kr/termin. Studiemedel i grupp A2. Möjlighet finns att ansöka om merkostnadslån till del av kursavgiften via CSN. Det är även möjligt att kostnadsfritt dela upp betalningen i fyra delbetalningar per termin (totalt 16 delbetalningar för hela utbildningen). För en digital bildbehandlare är en optimerad dator och en bra bildskärm huvudredskap. Därför ingår en personlig stationär MacPro-dator i kursavgiften. Det är viktigt att du lär dig datorns samtliga möjligheter och ser till att den blir personligt anpassad. Du kan på egen bekostnad bygga ut datorn till den nivå som passar dig. Skolan äger datorn men den är din personliga och faller under ditt ansvar. Efter den fjärde terminens sista dag övergår datorn i din ägo. Skolan tillhandahåller bildskärmar från Eizo.Yrkeslinjen digital bildbehandling startar varje år, nästa gång till hösten 2011. Ansökningshandlingar finns tillgängliga från och med hösten 2010. Vill du fotografera bilder för konstnärligt, dokumentärt eller kommersiellt bruk? Då är det här den bästa introduktion till yrket. GFU räknas till de klassiska fotoutbildningarna och har sedan starten 1974 skolat många fotografer som blivit kända för sitt personliga bildspråk. Den ger en utmärkt grund för dig som vill studera på en högre utbildning, t ex våra yrkeslinjes linjer.Utbildningen omfattar 2 terminer på halvtid à 15 veckor. Teori varvas med praktiska uppgifter och individuellt arbete med grupprojekt. Bilddiskussioner är en av hörnpelarna i undervisningen. Liksom inspiration från reklam-, mode- och konstfotografer samt andra gästföreläsare. Under handledning får du hjälp med att skapa din egen portfolio. Varje termin avslutas med en utställning.FOTOSKOLAN STHLM arbetar helt digitalt med den senaste tekniken. Som sökande till GFU förutsätter vi att du har ett stort intresse/behov av att uttrycka dig i bild. Liksom att du är beredd att arbeta självständigt med egna projekt. Efter utbildning på GFU har du de grund- kunskaper som krävs för att söka in på våra yrkeslinjer med inriktning fotografi eller digital bildbehandling.Kursavgiften är 39.000 kr (+1.000 kr anmälningsavgift) för båda terminerna. GFU är ej studiemedelsberättigad. Det är möjligt att kostnadsfritt dela upp betalningen i åtta delbetalningar (fyra per termin). Anmälan till GFU sker utan arbetsprover och platserna fördelas i den ordning anmälningarna kommer. Utbildningsgrupper med start höstterminen 2010 genomförs mån/ons och tis/tors.ANMÄLAN, måndag/onsdagANMÄLAN, tisdag/torsdagFör mer information, epost direkt@folkuniversitetet.se eller telefon 08-7894200.Fotograf med mycket lång erfarenhet av det mesta inom fotografin. Undervisar i Fotografi.Björn AbelinFotograf med lång erfarenhet från dokumentära projekt och egen fotografisk verksamhet. Undervisar i Fotografi.Leena JokelaKonstnär och fotograf utbildad vid HFF. Undervisar i Fotografi.Fotograf och bildlärare. Undervisar i Fotografi.Fotograf och tidigare ansvarig för kursen Gestaltande fotografi i Gamleby. Undervisar i Fotografisk gestaltning.Undervisar i fotografins historia och teori.Digital bildbehandlare med kvalificerade digitala utskrifter som specialitet. Undervisar i Digital bildbehandling.Konsult Digital bildbehandling och landets ledande expert inom digitalbild. Undervisar i Kvalificerad Digital bildbehandling.Fotograf och retuschör. Undervisar i digital bildbehandling.Fotograf. Undervisar i metadatahantering.Projektledare och FotografUndervisar i projektledning.Fotograf. Undervisar i backuphantering.Fotograf. Undervisar i fotografi.Jurist och ekonom. Undervisar i Ekonomi och eget företagande.Från branscherna fotografi/digital bildbehandling deltar en rad mycket kvalificerade personer som lärare bl a:? Martin Widén, PhaseOne/Tura Nicce Blyberg, Molanders Stephan Lundberg, ProCenter Göran Moberg, Molanders Catharina Ekdahl, förbundsjurist Svenska fotografers förbund Anders Jönsson, Molanders Andreas Bohlin, Binuscan Per Karlsson, Canon Bengt Lundberg, Nikon m flGästlärare och föreläsare från områdena fotografi/digital bildbehandling, reklam och kultur är talrika. Bl a: Dawid, Anders Petersen, Tuija Lindström, Micke Lundström, Bengt O. Pettersson, Eva Smith, Sven Westerlund, Johan Fredlund, Peder Alton, Niclas Östlind, Helene Grynfarb, Mats Bäcker, Anna Nildén, Gerry Johansson, Donald Boström, Björn Larsson, Kalle Assbring, Peter Öhlander, Tina Enghoff, Jens Lasthein, Gregory Crewdson, Nan Goldin, Jerker Andersson, Patrik Elgström, Mikael Richter, Tobias Regell, Hans Hedberg, Lars O. Ericsson, Adamsky, Jenny Stigsdotter, Pelle Kronestedt, Matilda Persson, Andreas Skantze, Peter Assar Monsen, Anna Clarén, Lena Granefelt, Leif Claesson, Pieter ten Hopen, m.fl.?Linda AnderssonSara AxelssonRobert BenjourJeanette BoljangJohanna FrenkelMandi GavoisViktor GårdsäterMartim Guerra-SilvaSarah HiraniCecilia JoachimssonLove LannerMarcus LevinCasper LöfgrenJens LundgrenMicaela MobergZaira PerdigonÅsa PerssonKristofer SamuelssonDaniel SandbergEmma SandströmOscar SegerströmKarin StenvallLotta TörnrothLinda ÅkerbergNär den världsberömde fotografen Christer Strömholm startade Fotoskolan 1956, var det utifrån att bilden skulle vara i fokus. Det är den fortfarande. Den stora skillnaden är att det numera i klassrummen säger plingeling oftare än klick. Välkommen till Sveriges modernaste fotoskola. Den digitala kameran erbjuder en mängd möjligheter. Vi kan välja mellan nostalgi och låta slutaren ackompanjeras av ett klick som påminner om den analoga eran, eller låta den säga plingeling ? när vi förevigar vad det nu är vi vill spara i bild. Festen, sommardoppet, födelsedagen eller ?dagens outfit?. Ville man bli fotograf när det sa klick, då var alternativen inte särskilt många. Under 50-talet gick man antingen i teknikfixerad yrkesskola eller i lära hos någon fotograf. Svensk fotografis absoluta nestor, Christer Strömholm (1918 ? 2002), ansåg att det även borde finnas en utbildning som handlade om något mer än att blanda till mörkrummets magiska vätskor, slutartid och absolut skärpa. 1956 gjorde han någonting åt saken och startade tillsammans med filmaren Tor-Ivan Odulf kursen ?Fotografisk formgivning? i Kursverksamhetens regi. Fotokursen vände sig varken till tekniknördar eller killar som var intresserade av att plåta brudar i motljus, utan till de som ville prata bild. En slags bildens psykoanalys, eller bildanalys helt enkelt. Inspirationen till upplägget hade Christer Strömholm fått från sin tid som student vid Otto Steinerts ?Fotoform? i Tyskland. Men också från möten med fotografer som Henri Cartier-Bresson, Brassaï och Edouard Boubat. För dem hade Christer visat sina bilder och fått höra både det ena och det andra. Om hur han borde ha gjort istället. Vad som var bra, och vad som var mindre bra. Kloka ord helt enkelt, från de som visste vad det handlade om: att skapa djup, innehåll och dramatik, att skildra närhet och skapa form ? på ett litet vitt papper. Under 50-talet var fotografi någonting som framförallt killar sysslade med. Undantag fanns förstås. Och särskilt om man backar till tidigt 1900-tal, då det var modernt att bege sig till fotoateljén för att bli förevigad i finkostymen. Då var det inte helt ovanligt att det stod en kvinna under det stora svarta skynket. På den tiden fanns det inte ens film, utan ljuset fångades upp och fästes på en ljuskänslig glasplåt. Ju mindre kameran sedan blev, och ju snabbare film vi fick ? desto mer fick vi se på bild. Ta bara Strömholms egna skildringar av de transsexuellas dekadenta liv vid Place Blanche i Paris, de bilderna hade varit omöjliga att ta med en kamera som vägde multum och slutartider som krävde att folk stod stilla i en evighet. Kursen ?Fotografisk Formgivning? utvecklades snart till en utbildning, och 1962 kunde Christer Strömholm titulera sig rektor för Fotoskolan. Men vad lärde man sig egentligen? ? Ja, en återkommande sak var ?skjutskolan?. Det gick ut på att man varje vecka fick en uppgift som man skulle lösa. Uppgiften bestod alltid bara av ett ord eller två, som mopedbud, socker eller vitt ägg mot vit bakgrund. Så skulle man plåta det där. Sedan var det redovisning, och då fick man poäng. Vid slutet av terminen summerades poängen och låg till grund för ett omdöme. Vad som var typiskt för skolan var kunskapsredovisningen. Man skulle svara skriftligt på frågor om politik, samhälle, sport och kultur. Att läsa tidningarna var självklart, likaså att lära sig språk, berättar fotografen Anders Petersen, en av de drygt 1.200 som utbildades vid skolan under Strömholms period, som varade fram till 1974. Strömholm var alltså före sin tid. Att fotografen kunde uttrycka sig på fler sätt än via bilden, tyckte han var A och O. Egentligen är det lite ironiskt att just Christer Strömholm startade fotoskola. Själv var han nämligen en rätt så dålig kopist. Vilket innebar att han var beroende av kopister med finger toppskänsla. En av dem som vaskat fram mången Strömholm-bild är Håkan Elofsson, som själv har avlägsna platser och vemodig tango som favoritmotiv. ? Christer hade ju förmågan att vända nackdelar till fördelar. Han gillade inte att hålla på där i mörkrummet, han var ju en usel kopist, så han överlät till oss kopister att tolka och hitta nya beskärningar, minns Håkan. Fotografins historia är en omtumlande och spretig berättelse. Fotografi är ju inte en sak. Fotografi är allt från privata minnen till ett arbetsredskap i vetenskapens tjänst och ett konstnärligt uttryck. Och tusen saker till. Att fotografin är så mångfacetterat är ju förstås något positivt. Men jösses vad det har lett till bråk. Att använda sig av färg till exempel, för att skildra verkligheten, var under 70-talet som att svära i kyrkan. Färg var glättigt och ytligt, något som hörde hemma i reklamen och modet. Dokumentärt var lika med svart/vitt. Punkt slut. En regel som gudskelov Lars Tunbjörk gav blanka sjutton i. Under tidigt 80-tal började han vända kameran mot verkligheten, laddad med färgfilm. Allra helst vände han dessutom kameran mot det där som utspelade sig vid sidan av. Istället för att sätta den vackra röda sommarstugan med vita knutar i fokus blev kraftledningen bakom knuten till huvudmotivet. Tunbjörk skildrade stormarknader, vägkrogar och folkhemmet med en sådan uppriktighet att livet nästan blev svårt att leva. Ännu rörigare blev det längre fram, på 90-talet, när konstnärerna lyfte kameran. Annika von Hausswolff gjorde iscensatta brottsplatsbilder. Miriam Bäckström fotograferade av Roy Anderssons scenografier. Maria Miesenberger använde sig av familjealbumets gamla bilder och Stig Sjölund kombinerade fotografier, som var fel i färgen, med objekt ? som en vattenslang. Och i modetidningarna dök det upp bilder som var så suddiga att man inte såg kläderna. Heltokigt, tyckte många traditionalister inom fotografin. Det digitala förfarandet upplevdes också som ett hot. Aldrig i livet att en dator skulle få ersätta mörkrummets trygga vrå. Ett äkta fotografi var skapat med hjälp av silvernitrat. Men, hur det gick med den saken, det vet vi ju. Idag är Christer Strömholm ett världsnamn, trots att han var kass i mörkrummet. På auktionshuset Bukowskis har hans bilder ett utropspris på 40.000 kr. Och när det härom året visades en Christer Strömholm-utställning i fotografins huvudstad Paris, så invigdes den förstås av självaste kulturministern. Fotografi är som bokstäver. Med dem kan man skriva trista manualer, heta kärleksbrev, politiska manifest, bestsellers. Ja, du fattar. Vad som helst är möjligt! Skribent: Karina Ericsson Wärn KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL FOLKUNIVERSITETETModefotografen är fortfarande den stora stjärnan bakom glamorösa modereportage. Men ingen bild, oavsett fotograf, klarar sig till tryck utan en retuschörs omsorgsfulla behandling. Just nu sitter en före detta elev på FOTOSKOLAN STHLM och arbetar med några av världens hetaste fotografer i New York. Hennes noggrannhet och sinne för detaljer gör deras bilder presentabla för Vouge. Och för resten av världen. Jeanette Boljang är 25 år och kommer från Stockholm. Hon har precis bytt studier på FOTOSKOLAN STHLM mot arbete på retuschstudio i New York. Det är ansedda Gloss Studio, med bl a uppdrag för Vouge och Bazaar, som är hennes första arbetsplats som retuschör. Att arbeta med fotografer som Steven Meisel är numera en del av hennes vardagliga ?nine to five? på Manhattan. Något hon inte kunde ana för några år sedan. ? Innan jag gick Fotoskolan har jag jobbat som modell, varit fotoassistent, testat skådespeleri, gått konstskola. Jag har verkligen gjort allt möjligt. Men i allt hon tidigare företog sig fanns det hela tiden ett kreativt inslag. ? Jag har alltid varit intresserad av färg och form. Dessutom tycker jag om att sitta och pilla med saker. Bilder och fotografier i magasin har alltid fascinerat henne. Hon funderar ständigt på hur perspektiv, ljussättning och färger påverkar det hon ser. Det tog henne ett tag att inse att alla hennes intressen faktiskt rymdes i en yrkesbeskrivning. Det var en bekant snedstreck retuschör som introducerade henne för digital bildbehandling. Hon blev nyfiken och började nosa upp kunskap på egen hand, gick några kurser i Photoshop och Illustrator. En sak som hade stor betydelse för hennes framtids- planer var när hon tog kontakt med LaMachine, en retuschstudio i Stockholm. ? Jag fick vara där i två veckor och kände med en gång att det var rätt typ av ställe för mig. Det var otroligt inspirerande eftersom de var så duktiga och professionella. Ungefär samtidigt fick Jeanette tips om att söka till FOTOSKOLAN STHLM. När man hör henne berätta förstår man att det är lika delar ambition, målmedvetenhet, talang och erfarenheter från Fotoskolan som tagit henne till New York. Utbildningen får idel lovord. ? Det var precis vad jag var ute efter och mer därtill. Den gav både kunskap och självförtroende. Hon prisar lärare, elever och lokaler. Hon tycker kort och gott att allt var bra. Bland alla superlativ är det ändå en företeelse på skolan som får en extra eloge, huvudläraren Mikael Cronwall. ? Han är fantastiskt engagerad och betyder mycket för hela skolan. Själva utbildningen innehöll mycket eget fotograferande men gav stort utrymme att utvecklas inom digital bildbehandling. ? Det var ett väldigt fritt upplägg. Du kunde själv välja inriktning. Jag valde att arbeta mycket med retusch. Hon tycker visserligen att det är roligt att fotografera själv, men det är i datorn hon helst arbetar. Och då får gärna någon annan stå bakom kameran. ? Jag vill ha ett råmaterial, en grund att arbeta med. Sedan vill jag göra allt för att det ska bli så bra och perfekt som möjligt. Eller snarare, jag vill optimera bilder. Digital bildbehandling är ett väldigt ungt hantverk och har från dag ett varit föremål för debatt. Främst när det gäller moderetusch. Bilden av att man gör människor ?vackrare? är något som också Jeanette har reflekterat över. ? Visst, en del av jobbet handlar om att ta bort finnar och släta ut rynkor, men digital bildhantering är mycket mer än så. Det kan vara allt ifrån att få fram ett visst ljus i en himmel eller att skapa en viss känsla i en reklambild. ? Alla bilder vi ser idag är bearbetade och jag ser det inte som att man tittar på en del av verkligheten. Hon tycker samtidigt att de som arbetar med bild- bearbetning får större inflytande. ? Jag kan ju säga till om jag tycker att något av det jag gör blir för mycket. Då får jag argumentera eller försöka visa på andra sätt att göra det på. Vad är det då som krävs för att bli retuschör? Ett sinne för detaljer och intresse för färg och form är som sagt bra att ha på meritlistan. Dessutom ska man nog vara lite nördig. I alla fall om man frågar Jeanette. ? Man bör tycka om att vara petig, och att pilla med saker på detaljnivå. Jeanette pratar mycket om att hon är väldigt noggrann och petig. Något hon också tror att kompisarna från skolan skriver under på. De uppskattade hennes tyckande och bad ofta om kommentarer, men i lagom dos. Det kunde t ex låta, ?Kan du ge lite feedback på det här, fast inte så mycket!?? Det märks att hon brinner för detaljer som påverkar bilden. Hon pratar innerligt om hur små skiftningar i färgton kan ändra stämningen i en hel bild. Det känns verkligen som att hon har hittat hem yrkesmässigt. Det är svårt att för henne att hitta nackdelar med sitt yrkesval. ? Det skulle väl vara att man sitter och stirrar in i en skärm hela dagarna. Något hon nu ska göra på 227 east 45th street, Manhattan. Det var vid ett besök i New York julen 2006 som hon kom i kontakt med Gloss Studio. Hon stötte ihop med en kompis, en modefotograf, vars retuschör arbetade på studion. Hon fick möjlighet att komma och presentera sig. Det slutade med att hon gjorde sin praktik där i Maj 2007. ? Jag satsade hårt på praktiken. Målet var hela tiden att de skulle be mig att komma tillbaka. En satsning som gick hem eftersom hon nu är tillbaka där som ?intern?. Det innebär att hon under ett år måste bevisa att hon är oumbärlig för USA eftersom hon ?tar? jobbet från en amerikan. Av hennes ambition att döma kommer hon vara en tillgång för vilket land som helst. Trots att det är ett stort geografiskt kliv hon tar känns det inte så konstigt. Jeanette är inte ny i NY. ? Eftersom jag redan har praktiserat på studion och har många kompisar i New York så känns det inte så märkvärdigt. Gloss Studio är ett ganska litet ställe och alla som jobbar där är väldigt trevliga. Målet med vistelsen i New York är att lära sig så mycket som möjligt och arbeta hårt. Utan att stupa. ? Det är rätt stressigt, det är ju ändå New York. Hennes drömprojekt är att någon gång ha en egen retuschstudio. Men det får komma senare. Just nu är den största utmaningen att lära sig yrkesrollen, att kunna sitta ner med en fotograf och fungera professionellt. Avslutningsvis kommer lite tips till den som vill göra Jeanettes resa. Det handlar om att vara ambitiös, målinriktad och villig att lära sig. ? Jag har jobbat hårt, tagit för mig och frågat men samtidigt varit ödmjuk. Att plugga på Fotoskolan är det bästa du kan göra. Ta till vara på alla chanser du får att lära dig saker. Hon avslutar med att citera Paul Arden, ?It?s not how good you are, it?s how good you want to be!? #Space#Det finns inget intressant att berätta om Ewa-Marie Rundquist. I alla fall om man får tro henne själv. Men hon har naturligtvis fel. Hon är en av Sveriges mest anlitade modefotografer. Hon står bakom åtskilliga starka och uppmärksammade porträtt av kungligheter, konstnärer och andra berömdheter. Hon har gjort fantastiska kokböcker som inspirerar både hemmakockar och fotografer. På 80-talet var hon en av pionjärerna bakom en unik framkallningsteknik, som många har anammat och som används än idag. Hon röker Gula Blend. Det finns med andra ord mycket intressant att berätta om Ewa-Marie Rundquist. Men det höll på att bli en kort karriär, den kraschade redan innan den hunnit ta fart. Ewa-Marie Rundquist gick på GFU i Stockholm under mitten av 70-talet. Hon var en katt bland hermeliner, eller rättare sagt en discodrottning bland palestinasjalar. Dåtidens anda bland unga fotografer präglades av politiskt engagemang. ? Då var det konstnärsfoto och dokumentärt som gällde, något annat pratade man inte om. Att arbeta med mode var fult. Det var å andra sidan inget hon reflekterade över eftersom hon inte hade någon plan med sitt fotograferande. Hon gick på GFU för att lära sig ta fina bilder. Efter GFU fick hon plats som assistent hos Carl Bengtsson. Det var ett hårt slit på den analoga tiden, då fick man göra allt. Man använde sig t ex inte av budfirma, man hade ju en assistent! Det blev sena kvällar i mörkrum, lägg där till allt som skulle bäras och monteras. Det var slitsamt, men hon lärde sig något som hon tycker är centralt för en fotograf. ? Framförallt lärde jag mig ett sätt att tänka bild. Har man inte det spelar det inte någon roll hur mycket teknik man kan. Men hon får inte möjlighet att praktisera sina fotokunskaper värst länge. Det är nu hon »kraschar«, som hon själv uttrycker det. En personlig kollaps gjorde det omöjligt för henne att fotografera. Det var en tuff period. Att någonsin hålla i en kamera igen kändes otänkbart. Men efter fem år började Ewa-Marie försiktigt att ta lite bilder. Hon hjälpte några modeller med deras böcker. ? Jag hade ingen studio utan satte mig på bussen med mina skålar och framkallade på en fritidsgård ute i Solna. Det är vid den här tiden hon halkar på sin karriärs viktigaste bananskal. En frisör ringer upp henne. Han berättar om en omplåtning för Kappahl som ska göras. Fotografen som gjort jobbet var bortrest och Ewa-Marie fick tipset att gå upp till reklam-byrån och visa sina bilder. Trots att hon bara hade med sig en kasse överprintar och oretuscherade modellbilder blir hon erbjuden jobbet. Hon hade nu ett uppdrag, däremot hade hon inte ett öre till studio eller utrustning. Räddningen blev ombyggnaden av Södra Station. Till priset av några kanelbullar lät byggjobbarna henne få tillgång till några lokaler som stod tomma. Utrustningen fixade hon genom att gå till pantbanken med ett guldhalsband hon fått från sin mormor. Det gav pengar till lampor och taxiresor. Det var jobbigt att rådda ihop det där första jobbet, men hon löste det. Det var ren överlevnadsinstinkt som drev henne. Idag skrattar hon åt minnet. ? Att de lät det där tok-anorektiska nervknippet göra den där plåtningen. Jag var ju inte riktigt frisk när jag började fotografera igen, jag hade både bulimi och anorexi vid den tiden. Men jobbet gick bra och plötsligt var hon fotograf. Hon fick göra mer jobb för Kappahl och andra erbjudanden trillade in. Och till slut blev hon också frisk.   Hon har mängder med galna historier att berätta. De flesta handlar om hennes strävan att få till den perfekta bilden. Den ambitionen har fått henne att göra en del konstiga saker. En del av det hon berättar vill hon inte ska återges i text. Det handlar t ex om okonventionella metoder för att få modeller att ställa upp på extrema situationer. En del av hennes idéer har till och med inneburit fara för person. ? Man gjorde så mycket sjuka grejer förr i tiden. En gång lät jag assistenten ha blixtaggregatet i en väska på ryggen och springa längs vattenbrynet. Det framstod som en god idé till den sekund en våg kom och sköljde över aggregat, elektricitet och assistent. Det small till ordentligt.  ? Jag har aldrig varit så rädd. Vilken otroligt dålig idé det var. Men det hela gick bra, både bilden och assistenten klarade sig. Det är jobb som dessa som har lärt henne en viktig sak. Något som också alla professionella i fotobranschen vet: ? Det går aldrig att kontrollera en plåtning. Det bästa man kan vara förberedd på är att vad som helst kan hända. För det händer. Hon har givetvis ett varnande exempel att dela med sig av. Hon skulle arbeta med en utländsk byrå som gärna såg att det rådde kontroll och ordning under plåtningen. Ett av världens största varumärken ville prompt plåta i Barcelona. Det skulle vara fyra ungdomar i en röd bil, det skulle vara stadskänsla, det skulle vara strålande sol. Däremot skulle det inte vara någon väderdag (reservdag i planeringen). ? När vi kommer ner till Barcelona var det helt grått ute. Byrån kommer fram till mig och säger »Eh, vi ville ju att det skulle vara sol!?«.  Ewa-Marie föreslår att hon ska flascha lite extra för att få mer solkänsla i bilden. Samtidigt påtalar hon att det faktiskt inte är sol ute. Det finns inte så mycket att göra åt saken. När det sedan är dags att ta polaroider börjar det duggregna. Raskt ordnar hon fram tak över hela setet. Byrån, som inte gillar händelseutvecklingen, kommer åter fram till henne: »Nja, det här var ju inte riktigt vad vi hade tänkt oss!« Hon svarade: »Nej, jag förstår det. Men nu är det så här. Det duggregnar ute och jag försöker bara hjälpa er få en bra bild!« Till slut gav byrån med sig och hon fick klartecken. Precis när hon knäppte första bilden öppnade sig himlen. Regnet öste ner. Det smällde om flascharna och den soliga lifestyle-annonsen kändes långt borta. Då kom byrån fram till Ewa-Marie och undrade: »WHAT?S YOUR PLAN NOW???« Allt slutar till sist i en studio. Hon fick plåta mot blå bakgrund så att de kunde lägga in moln i efterhand. Jobbet blev gjort men byrån vägrade betala övertid för modeller och studiohyra. Det stod ju inget om det i planeringen! ? Jag gör aldrig något liknande igen. Nästa gång kommer jag bara säga, »Sorry, det regnar. Jag är inte Gud!« Nej, hon är väl inte Gud. Men hon har däremot uträttat en del stordåd med sin kamera. En av hennes ljusaste idéer fick hon när hon skulle göra ett jobb för Marcel Marongui i Paris. ? Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men jag hade bestämt mig att jag skulle plåta väldigt kornigt. Jag plåtade på diafilm och så soppade (framkallade) jag den i negativ soppa (vätska). Då blev det väldigt hårt alltså! Resultatet blev precis så bra som hon hade hoppats på och Ewa-Marie var en av de första som använde tekniken. Bilderna blev väldigt kontrastrika och fick extrema färger. Det blev lite av hennes signum under en period. Men metoden var inte hemlig och snart hade andra fotografer anammat den. Oavsett teknik så har Ewa-Marie en speciell känsla i sina bilder. Ord som »närvaro«, »kvinnligt« och »uttrycksfullt« används när man beskriver hennes fotografier. Själv tycker hon inte att hon har en speciell stil eller tillhör ett visst fack. ? Det skulle väl vara människor i så fall. Man anlitar inte mig om man vill ha en produktbild på ett par glasögon, det är inte min grej. Som kvinnlig fotograf har Ewa-Marie en ovanligt lång och innehållsrik karriär bakom sig. Det är många tjejer som söker till fotoskolor runt om i landet, men få som blir fotografer. En teori är att det är lättare för killar att bli assistenter. Det tror också Ewa-Marie. Själv anlitar hon bara killar. ? Men det handlar bara om att vi tänker olika. Jag tänker på ett sätt och en 20 årig kille tänker på ett annat. Jag vill arbeta med någon som tänker annorlunda. Varför tjejer inte blir fotografer tror hon istället har med det berömda livspusslet att göra. ? Nu är ju mina barn ganska stora, men att få ihop det med barn och jobb kan vara svårt. Det är nog det som hindrar tjejer från att fortsätta när de kommer upp i ålder. Ett konkret tips har hon: ? Skaffa rätt karl. Eller rättare sagt, en med rätt yrke. Min är skribent. Det har gjort att han har kunnat arbeta hemma, jag vet inte hur det hade funkat annars. ? Ett av mina svåraste uppdrag var när jag skulle plåta för Sisley i Venedig. Då var tvillingarna 10 månader och min äldste son 4 år. Jag skulle vara borta från dem i över en vecka. Det var den svåraste plåtning hon har gjort. Att vara borta från barnen var jobbigt. Dessutom var det tufft att göra en stor kampanj efter ett längre uppehåll. Även om hon hade gjort några mindre jobb parallellt med mammaledigheten så var det här hennes första världskampanj på ett tag. Det var jobbigt. Att vara borta från någonting i nästan ett år tar på självförtroendet.Som tur är har hon haft ett stort stöd genom hela hennes karriär. Hon nämner sina fantastiska assistenter, runt 20 stycken, och hennes agentur (CameraLink) som hela tiden har hjälpt och stöttat henne. Idag är Ewa-Maries barn stora och nu handlar hennes livspussel mest om fotboll och att få ihop det med träningar och matcher. Det är en förändring i hennes liv som hon verkar trivas med. Däremot gillar hon inte de förändringarna som skett inom branschen. ? Bilden har fått mindre betydelse idag, det viktiga nuförtiden är att det går fort. Som fotograf tycker hon att det är jättetråkigt, men hon tror samtidigt att det är en attityd som kommer att förändras. Den digitala revolutionen är givetvis något som har påverkat både henne och branschen. Den har gjort henne sur. ? Att plåta digitalt blir aldrig lika bra som att plåta på film. Det blir någonting annat, men inte så bra som jag vill ha det.   Trots det så fotograferar hon ungefär 90 procent digitalt idag. Men hon pratar om att plåta på film som man beskriver en kär gammal vän. En vän man inte träffar så ofta. Om hon fick bestämma skulle hon göra alla jobb på film. ? Det blir ett helt annat djup i bilden. Hudtonerna blir vackrare, det blir helt enkelt mycket bättre bilder.      När hon ska välja ut sin absoluta favoritbild som hon har tagit blir det svårt. Till slut säger hon att det nog får bli på en av hennes tanter hon har fotograferat. Men hon ändrar sig sedan. ? Det är ju för att de är så sköna personer, inte för att bilderna är speciellt bra. Hon har gjort massor med starka och uppmärksammade kvinnoporträtt genom åren. Det är också några av dessa möten som har varit höjdpunkter i hennes karriär. En person som har berört henne extra mycket är keramikern Herta Hillfon. ? Hon är det häftigaste jag har varit med om. En otroligt kraftfull ... kärring helt enkelt! Jag hade länge ett drömprojekt att få göra en bok om henne. Sara Lidman, Henning Mankell och Dan Wolgers är också personer som hon minns. ? Man blir rik som människa i det här jobbet. När jag träffar sådana människor kommer bilderna i andra hand, jag vill bara knäppa färdigt så jag får sätta mig ner och prata med dem. Det är väl också det som gör henne till en framgångsrik fotograf, hennes intresse för människor. #Space#